separation=infektionsrisk????

så här gick det till när jag å kidsens far separerade.
Han var så otroligt svartsjuk så det gick inte änns å krama om hans sons kompis när han kom på min 30 års fest.
när festen var över å vi kom hem vart det en jävla massa bråk om det..en kram till en 17åring!!! nå.. den natten kastade jag ut pappan till mina små oskyldiga döttrar för att han klappade till mej å försökte strypa mej. L vaknade av allt stohej å jag kände att det kommer inte komma en dag till i mitt liv när han rör mej!

Mitt i natten i kalla december åkte han ut.vart han åkte vet jag inte å kan inte bry mej mindre.
Efter ett antal försök till att få rättsida på tjafset så var det ett faktum.. jag å mina ungar skulle bo själva å han skulle ha dom varannan helg.

En kväll i januari skulle jag träffa min äldsta bror uppe på bowlingen efter jobbet. bowlingen var ända stället jag visste som ungarnas pappa ALDRIG gick på .
ack vad jag bedrog mej... för min "goa" vän talade om för Å att jag skulle dit.
så när jag kommer dit e Å redan så packad så han knappt står på benen, så klart var han tvungen å komma å terra mej å bror min. han t.om skulle spöa brorsan min *hmm*
det slutade dock med att han klappade till mej.
Till mitt försvar kom ett par tre killar som såg händelseförloppet å pucklade på Å.( det här var ett sidospår kom jag på)

i januari fick å för sig att vår minsting OMÖJLIGT kunde vara hans unge *suck*
det resulterade i att jag talade om för honom att han inte behövde träffa vare sig den ena eller dan andra förens han gjort ett faderskapt test.. flera månader senare så kom provsvaren som såklart visade på att han faktiskt är far till de båda två...
samma dag ringer han å frågar när han får träffa sina barn!!å här kommer då infektionen.

bitter som jag var över att han hade anklagat mej för vänstra under förhållandet (det var ju han som gjorde det) så sa jag bittert " vaddå för ungar?? har du några??"
det blev en hel del smutskastning av det hela å kidsen var dom som i det tysta vart lidande av att vi inte kunde prata med varann utan å bråka.
L frågade ofta efter pappa å jag svarade någe elakt om att han inte brydde sig om dom .
i skuggan av vår bitterhet satt 2 små barn å led i det tysta för oavsett vad jag å deras pappa kände för varann så älskade våra barn oss villkorslöst å ville umgås lika mycket med pappa som mamma.

till slut ett gäng månader senare så sa jag till Å att vi kan inte hålla på så här..vi måste kunna kommunicera för våra barns skull...dom led verkligen av att vi inte kunde vistas i samma län som den andra.
När ungarna såg att vi kunde prata med varann såg man en enorm skillnad på beteende på dom ..dom vart lugnare å mer harmoniska i sig själva .

Mycket händer fortfarande som jag kan känna att han gör fel å säkert tvärtom men nu kan vi påtala sånt för varann utan att ont blod uppstår för det är för våra barns skull vi måste hålla oss sams. Dom måste se att vi faktiskt kan umgås å prata med varann speciellt om deras behov å uppfostran.!!
Barn behöver sina båda föräldrar så enkelt är det. dom behöver stabilitet i sitt liv å inte en stor infektionshärd där dom blir lidande av att föräldrarna kastar skit på varann å använder ungarna som slagträn mot varann...